Se alla problem som en spik

"Kvinnor föder barn, män bygger hus eller skriver en bok" heter det ju.

Vecka 25 började idag och vad passar då bättre än att börja renovera köket?

Det hela började med att hon ville byta ut köksbänken. Trä runt diskhon må vara snyggt, men det är idioti. Rostfritt ska det vara. Kaklet ovan trädiskbänken är ditsatt av de som bodde i lägenheten före oss, och om jag är diplomatisk kan jag säga att den typen av arbete inte var deras starkaste sida.

Det slitna golvet i lackad furu anno 1928 har sett bättre dagar och likaså har tapeten på väggen. Taket är lite dassigt i färgen och är det inte dags att byta köksluckorna? Nämnde jag att spisen är sådär?

Du hör ju. ALLT ska fixas.

Från början hette det att vi tar in en hantverkare och får det löst. En snickare kommer dock inte vara så pigg på att tapetsera, och målaren kanske inte vill montera diskbänk? Elektrikern måste in oavsett. Vem ansvarar för att koordinera detta? Jo, jag.

Vafan.

Så nu gör jag det själv, minus det elektriska. Socklar ut, väggfasta hyllor ner. Beställ diskbänk och spis (det blir induktionshäll och inbyggnadsugn. Induktionshällen är bästa uppfinningen sedan fördigskivat bröd). Kakel, spackel, spik, skruv, you name it. Fotobevis kommer...

Tur att man har semester...

Veckonummer

Okej, detta är lite off topic, men ändå.

Vad är det med folk och veckonummer? Att man räknar en graviditet i veckor kan jag tycka är rimligt, eftersom den är 40 veckor lång och i övrigt helt frikopplad från kalendern.

Men nu är det semestertider. Har du tänkt på att så fort vi pratar om ledighet i perioden maj - september så pratar man om veckor, inte datum?

"-När har du semester?"

"-Vecka 29-32."

Fram med kalendern. 

"-Jaha, från den 14 juli till den 11 augusti alltså?"

"-Just det."

Om samma konversation utspelar sig i oktober låter det mer som

"-När drar ni till Vitenam/Mallis/Antarktis?"

"-Vi sticker den 19:e, ska bli skitskönt."

Jaha, NU passar det att sluta prata veckor??!?

Stort problem? Nej. Men man kan väl få gnälla av sig lite?

Lille Faber-Castell...

Mammapraktikan är den gravida kvinnans facit. Här står det mesta, inklusive vad som är normalt och vad som är onormalt. Den reder även ut vilka onormala saker som är helt normala och därför inget att hetsa upp sig över. Detta informationsspäckade alster skulle kunna kosta 3000 spänn och 1 liter av din förstföddes blod, den skulle ändå vara lika eftertraktad som en iPhone på en reklambyrå.

I praktikan kan man följa allas utveckling, barnet, mamman och till och med pappan får en släng av sleven. I sin pedagogiska iver är första delen indelad efter vilken vecka vi befinner oss (just det, det är olika veckor för fostret och graviditeten, men det har du väl koll på vid det här laget..? Eller? 40 veckor är ju inte 9 månader, det är ju 10...). När man sitter och läser på kan det hända att man gör lite roliga logiska kullerbyttor, eller associerar ganska fritt.

Detta är ett exempel på vad som händer när koncentrationen på praktikan kanske blivit lite för stor.

Hon sitter och läser på om vad det är som händer. Med en smäll lägger hon ner facit i knäet. Det blir tyst en liten stund, sedan utspelar sig följande ordväxling:

"-Vet du att barnet nu är 30 centimeter långt?"

"-Hum, öö.. Näe...?"

"-Det är ju som en hel linjal!"

"-..."

Välkommen till världen, lille Faber-Castell.